Ett luftgap mellan bolusmaterial och hud är ett välkänt problem inom strålbehandling. Studier visar att även ett litet luftgap kan minska ytdosen med 10–20 % (t.ex. Butson m.fl., 2000). Detta kan leda till underdosering av målvolymen och försämra behandlingskvaliteten.
BolusCare minimerar denna risk genom sin flexibla anpassning till patientens anatomi och säkerställer en jämn kontakt utan luftgap.
Dessutom kan luftgap även påverka dosfördelningen i djupare vävnadslager och därmed förvränga den planerade behandlingsgeometrin. Risken för sådana inhomogeniteter är särskilt förhöjd i anatomiskt komplexa regioner eller på ojämna hudytor. Otillräcklig anpassning av bolusmaterialet kan dessutom leda till interfraktionella variationer om positioneringen varierar något dag för dag. Detta begränsar behandlingens reproducerbarhet och minskar den terapeutiska säkerheten. Att på ett tillförlitligt sätt undvika luftgap är därför en central faktor för en precis och konsekvent strålbehandling.